BG1.jpg

Blogg

  • Martina Nelson

2E: när man kan, men ändå inte

”Han står inte ut med att de andra barnen inte förstår hans resonemang, som ligger på så mycket högre nivå än de jämnårigas. Därför blir det bråk på rasterna ibland.”

”Hon tycker att skolans mat är oätlig eftersom hon är särbegåvad och känner varje liten partikel i den. Därför får hon numera önskekost.”


Gästkrönika av Pia Rehn Bergander som är specialpedagog och en av Sveriges få kunniga inom 2E (twice exceptional). Hon är författare till ”Boken om 2E" (arbetsnamn) med planerad utgivning i början av 2021.

Särbegåvning verkar ha blivit en allt vanligare förklaringsmodell när barn är i svårigheter man tolkar som tecken på ovanligt hög begåvning inom något område, och i synnerhet när svårigheterna har vuxit sig så stora att varken skolgången eller de sociala relationerna fungerar. Det väcker oro i mig att det luddigt definierade begreppet ”särbegåvning” har blivit så uppmärksammat utan tydlighet kring vad det kan vara, och vad det ingalunda kan vara. Exemplen på hur mycket lättare livet blev när man som ung blev sedd för hela sig – styrkor och svårigheter – har blivit många under de år jag har arbetat med frågan. Såhär beskrev en 14-årig elev med adhd och Asperger sin skolbakgrund:

”Om man skulle ha upptäckt tidigare att jag hade vissa svårigheter skulle det ha blivit bättre för mig. Nu var det först i sjuan som det började märkas, men då hade jag redan gått igenom sju år av att knappt ha jobbat nånting. Det var bra att jag fick mina diagnoser, även om jag önskar att man hade kollat upp sånt innan det tog stopp helt. Men självklart är det så att om man ger samma matteproblem till två personer och den ena löser det snabbt, medan den andra kanske inte klarar det alls, lägger man märke till den som inte klarar det. Det är svårt att göra nånting åt problem man inte ser.”

Han har hög IQ och har med hjälp av den kompenserat för sina svårigheter så väl att han länge gick under stödbehovsradarn, även om han var skolfrånvarande i ett och ett halvt år i skarven mot sina tonår. När vi sågs var han tillbaka, med två neuropsykiatriska diagnoser och både mer självinsikt och tillförsikt än förr.

Pojken i citatet ovan är vad som kallas 2E (twice exceptional). 2E-begreppet beskriver hur man är ovanlig på två sätt på samma gång, nämligen för att man har ovanligt goda resurser (hög IQ), men också ovanligt svåra utmaningar (t ex NPF). 2E har på senare tid börjat uppmärksammas mer jämte särbegåvning, vilket gläder mig eftersom det kan leda till att fler unga småningom kommer att få det stöd de behöver trots sin intellektuella kapacitet. För även om det finns många högt begåvade människor omkring oss helt utan funktionsnedsättningar är det ingalunda runt dem konflikterna, skolmisslyckandena och den psykiska ohälsan främst hopar sig. Det är knappast p g a hög IQ man behöver önskekost, och det är knappast p g a hög IQ man hamnar i slagsmål. Vi behöver förstå 2E och bli bättre på att se vad som är vad.

Utifrån sedd kan en elev med 2E verka vara en alldeles vanlig, genomsnittlig elev, för likväl som styrkorna och svårigheterna kan dominera om vartannat beroende på kontext, kan de utåt sett neutralisera varann. En individ med 2E känner sig däremot som en paradox inombords i alla fall, och ofta ganska länge utan att veta varför.

Som 2E förstår man saker väl, men man kan kanske inte förklara. Som 2E kan man mycket, men man kan kanske inte klara. Som 2E avslutar man många av sina dagar med drömmen om ”i morgon, då blir det bättre, för då ska jag…” och så får man orka leva så gott man kan med sig själv ändå, när det blir kväll igen på Groundhog day.

Ovisshet gnager, och ingen kan uttrycka värdet av att förstå så väl som 2E-ungdomarna själva:

”Jag är jätteglad för att jag har fått mina diagnoser (adhd + Asperger). De har varit en så stor vändpunkt för mig. Tänk då i trean, fyran… alltså jag hade ju verkligen tappat livsviljan, vilket var jättejobbigt att gå igenom. Att sen faktiskt börja få saker att falla på plats… Varför är jag annorlunda på ”ovanligt annorlunda” sätt? Att få den frågan besvarad har nog varit en av de mest gynnande sakerna nånsin för mig.” (13 år)

Ibland uttrycker vissa en rädsla för det stigma en NPF-diagnos skulle kunna innebära, men intressant nog är det alltid vuxna som uttrycker sig så. Tänk om det är just vi vuxna som behöver syna våra värderingar innan vi fortsätter lära även nästan generation att olika är farligt. Den ångest 2E-glappet innebär medan man inget förstår drabbar hårdare än vad en diagnos någonsin kan göra. Ju fler elever med 2E jag möter i mitt arbete som specialpedagog desto mer övertygad blir jag om det – och om att det är viktigt att låta barn som visar ihållande eller eskalerande tecken på att inte må bra veta så mycket som möjligt om sitt fungerande. 2E är nämligen inte bekymmersfritt, hur smart man än är. Det är lika kortsiktigt att adressera endast begåvningen när helheten är i obalans som det är att hålla tillbaka lärandet när nyfikenheten vill vidare. 2E är mer än antingen eller. 2E är dubbelsidigt.

”I grundskolan var jag känd som ”den smarta tjejen”, och att vara smart och få bra på prov var något avundsvärt. Ingen såg nånsin hur jag mådde. Även när jag fick anpassningar för min ångest sa mina kompisar typ ”åh, lyllo dig!”, och när jag stannade hemma en dag för att jag inte klarade att gå upp ur sängen sa de ”åh, lyllo dig!”. Jag ville bara skrika ”Nej, det är inte lyllo mig! Om jag bara kunde gå till skolan skulle jag föredra det, men jag kan inte.”… Den avund jag mötte från jämnåriga för de anpassningar jag behövde bara för att kunna leva… Det var väldigt svårt att bygga kompisrelationer utifrån det.

Nu går jag i en specialskola för elever med autism och det är helt fantastiskt. Många av våra lektioner är till hälften KBT-terapi, typ ”nu går vi upp till tavlan och provar stå här”. Våra instruktioner är extremt detaljerade i stil med ”slå på datorn, öppna ett microsoft word-dokument, klia dig på huvudet…”. Jag känner att jag äntligen kan pusta ut och slappna av.”

Föreställ dig hur det skulle vara att leva som den 15-åriga eleven citerad här ovan, medan omgivningen fokuserade ensidigt på hennes höga begåvning och ångesten växte sig allt starkare inombords.

Det är lite som att trampa vatten att växa upp i en miljö som är övertygad om styrkan i ens intellekt, utan att varken se eller förstå resten. Man trampar på som bara den och blir väldigt trött, medan omgivningen undrar varför man inte riktigt kommer någon vart, fast man är så stark, och börjar peka i olika riktningar i ett försök att hitta orsaken. Det är väl självklart att hon kan simma, så det måste vara något fel på vattnet. Eller formen på poolen. Eller belysningen. Ungefär då kan ord som understimulans och behov av mer utmaning dyka upp, och så länge de inte stämmer med ens egen upplevelse blir det lite som att få ännu en kubikmeter vattenhälld över huvudet när man egentligen behövde mark under fötterna för att vila.

Jag hör vuxna säga ”hon behöver mer utmaning”, men det är inte vad man som 2E önskar höra så länge det känns omöjligt att ens vistas i skolan på grund av intryckskänslighet och behov av förutsägbarhet.

Jag hör vuxna säga ”han får ingenting gjort i skolan eftersom uppgifterna är alldeles för lätta för honom”, men det träffar inte riktigt rätt om man har svårt med igångsättning p g a glappet mellan den intellektuella förståelsen och de exekutiva funktionerna.

Hur mycket vi än fokuserar på styrkorna kan vi inte trolla bort en eventuell funktionsnedsättning, men ju bättre vi stöttar för funktionsnedsättningen desto mer användbara kan styrkorna bli.

Varje gång en ung människa får en karta över sitt fungerande – diagnos eller inte – behöver vi som omgivning därför träda in i bilden och bana vägar som ett outtröttligt rescue swat team, ända tills förmågor, funktioner och förväntningar möts. I det mötet ligger brytpunkten, och när allt är som det ska vara i den kan Groundhog day äntligen övergå i en ny dag.

//Pia

www.facebook.com/pia.rehn


Vi på SMART erbjuder utredning, stöd och behandling vid 2E som du kan läsa mer om här:

https://www.smartpsykiatri.se/behandling

https://www.smartpsykiatri.se/utredning


Arbetar du med barn, ungdomar eller vuxna med 2E och har frågor till Pia? Besök vår tjänst Konsultation här



 

Herrljungagatan 1 
506 30 Borås
0708 60 74 75

Vardagar: 8.30 – 17.00

Nordlinds väg 95

217 73 Malmö

0733 42 72 38

Vardagar: 8.30 – 17.00

Stockholm (huvudkontor) 
info.stockholm@smartpsykiatri.se

Svärdvägen 25 B
182 33 Danderyd
0700 98 27 09

Vardagar: 8.30 – 17.00
Telefontid: 13.30 – 15.30

Dag Hammarskjölds väg 13
752 37 Uppsala 
0700 98 23 58

Vardagar: 8.30-17.00

Vardagar: 8.30 – 17.00

Kungsgatan 22
352 33 Växjö
0708 69 65 58

 

SMARTP_T.png