BG1.jpg

Blogg

Det märks inte att du har adhd? – Det märks inte att du INTE har adhd?

Uppdaterat: 5 dec 2020

Det som inte syns, det finns inte? - Om adhd i arbetslivet.

"Ibland lider människor på insidan, men ler på utsidan"

Många med adhd berättar att de kämpar hårt, medvetet eller omedvetet, för att dölja sina svårigheter för arbetsgivare och kollegor. En del klarar av att dölja sina sårbara sidor – andra inte – och de flesta som ”lyckas” på arbetet berättar att de rasar ihop hemma. Man orkar varken träffa vänner, laga mat eller umgås med familjen och blir arg över minsta lilla. Många beskriver smärtsamma självkritiska tankar som ”jag är en värdelös förälder, partner och vän”. Inte sällan kommer de till mig och berättar om återkommande depressioner, utmattning, ångest eller beroendeproblematik. Många av dem har ett arbete, en är egenföretagare, en annan är läkare och den tredje frilansjournalist. Alla presterar bra på arbetet, men fungerar dåligt. Ingen på arbetet skulle tro att DOM har diagnos ”de springer ju inte runt, eller hoppar upp och ner” eller ”de har ju en utbildning och då kan man inte ha adhd”. Många har fortfarande en stereotyp bild av adhd - pojken som springer omkring i klassrummet, som stör andra och blir utslängd. Och det är ett problem.


Lyssna på mig, Martina Nelson, och Tove i Popcornpodden "Avsnitt 28 - ADHD på jobbet" här. Ett viktigt samtal om hur adhd kan ta sig olika uttryck, att varje person med diagnos är unik och om behovet av ökad kunskap.


Selma är en uppskattad medarbetare, alltid glad, påhittig, positiv och social. Men själv känner hon sig varken lycklig eller social. Hemma är hon mestadels irriterad på allt och alla och har kort stubin vilket påverkar hennes relation till sina barn och partner. Selma känner sig värdelös, hon har svårt att vara närvarande med sina barn och vara den mamma hon vill vara. Hon har ingen tid över till vänner eller fritidsaktiviteter. Hennes kompensatoriska strategier tar enormt mycket tid och energi. Hon skriver långa ”att-göra-listor”, dubbelkollar sin kalender och listor minst 10 gånger per dag, planerar varenda timme, dag, vecka och månad. Selma får panik när planer ändras eftersom hon känner total kontrollförlust. Hon lider av ångest, får svårt att andas och känner tryck över bröstet. Ingen på arbetet vet hur mycket hon kämpar, hon gör allt för att dölja sina problem. Selma, precis som nu, var ambitiös och la ner mycket tid på skolarbete under uppväxten och har därför klarat skolan bra och ”gått under radarn”. Hon fick sin diagnos i vuxen ålder. Ingen skulle tro att Selma har adhd, hon är van vid att höra ”har DU adhd, du som är så strukturerad och noggrann?”, vilket gör att hon inte längre orkar eller vågar berätta för någon på jobbet – fastän hon skulle behöva hjälp, förståelse och möjligen anpassningar – för att orka leva alla delar av sitt liv.


Om vi kan öka kunskapen om adhd på arbetsmarknaden skulle vi minska antalet sjukskrivningar och arbetsrelaterad ohälsa. Ökad kunskap skulle leda till bättre förståelse, bemötande och ge oss ledtrådar om hur vi bäst kan hjälpa och stötta personer med diagnos. När det gäller de som presterar bra - men fungerar dåligt behöver vi fråga: vad krävs av dig för att klara av dina arbetsuppgifter? Blir det på bekostnad av andra delar av livet? När arbetet inte fungerar på grund av en synlig eller osynlig funktionsnedsättning som adhd eller diabetes, rörelsehinder eller synskada kan det bli aktuellt med individuell anpassning. Det kan till exempel vara förkortad eller flexibel arbetstid, anpassad arbetsmiljö, avskildhet eller liknande. Arbetsgivare har ansvar att se till att medarbetare kan utföra sina arbetsuppgifter, och kan ge anpassningar utifrån de möjligheter som finns/inte finns. Utrymme för individuell anpassning kan se olika ut, men genom att lyssna, försöka förstå och problemlösa tillsammans kommer man långt.


Personer med adhd utestängs från vissa yrken – rätt eller fel?

Stephanie fick precis sin kallelse för att påbörja en neuropsykiatrisk utredning. Hon har kämpat hela skoltiden, och försökt kompensera och dölja sina problem till varje pris. Hon är nu 23 år och är förtvivlad. Hon känner sig låst och bunden och översköljs av livets ständiga ”måsten” och krav. Allt hon gör är att arbeta för att sedan isolera sig hemma. Hon orkar inte träffa vänner. Hon orkar ingenting. Det finns en stark misstanke om att Stephanie har adhd. Nu äntligen. Hon ska få hjälp, få leva ett liv – inte bara kämpa för att överleva. En nära vän berättar att man inte får bli polis om man har en diagnos. Stephanie fryser till. Får panik. Hon har länge drömt om att bli polis. Och omgivningen som alltid sagt att hon skulle passa perfekt som polis. Med egenskaper som orädd, analytisk, empatisk och rättvis. Stephanie avbokar sin utredning. Men hon är ju desperat och behöver hjälp? Hon har redan varit sjukskriven 3 gånger. Det är smärtsamt för henne att behöva välja mellan rätt stöd och hjälp och sin största dröm.


Det jag hittills har berört och skrivit om, utifrån personliga berättelser och min erfarenhet, grundar sig i kunskap/okunskap om vad adhd är och innebär. Adhd tar sig olika uttryck hos olika personer, därför kan vi aldrig säga att alla med adhd fungerar på samma sätt. Att kategoriskt utesluta vissa personer från en del yrken är obegripligt och fel. Att man gör en bedömning för att se vem som är lämplig/inte lämplig är bra, men det bör vara lika för alla. Det finns pga detta en stor risk att många väljer bort utredning och inte får rätt behandling för sina svårigheter. Det är kostsamt för den enskilda personen och för samhället.


Vi kan inte stirra oss blinda på en diagnos, utan se personen bakom bokstäverna A – D – H – D. Hur blir det för just dig att leva med adhd? Vad blir svårt? När och i vilka situationer fungerar du som bäst? Vilka anpassningar kan vara hjälpsamma just nu? På lång sikt? Ingen är den andra lik och därför behöver vi skräddarsy behandling, liksom insatser och stöd.

”Du skulle kunna ge mig 10 år för att göra klart en arbetsuppgift och jag skulle ändå göra klart den kvällen innan”.

//Martina

Leg psykolog/STP-psykolog

Psykologiskt ledningsansvarig på Smart Psykiatri


Tove Eloa Öberg är socionom och har länge arbetat hälsofrämjande med psykisk hälsa, ledarskap och verksamhetsutveckling och driver Popcornpodden - podden för dig med snabba tankar. Tove är enhetschef och lever själv med adhd. Hon bloggar om neuropsykiatri, psykisk hälsa och arbetsliv i bloggen Popcorntankar.

2219 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla