BG1.jpg

Men hon kunde ju igår!

Bloggen gästas av Petra Krantz Lindgren, beteendevetare och författare.


Frustration i kapprummet på förskolan. Föräldern tittar på sin dotter som sitter håglöst, mitt i högen av kläder: - Klä på dig nu!

Barnet lägger sig ner på golvet och svarar med gnällig röst: - Kan inte. Hjälp mig!

- Men, kom igen! Jag bär ju på lillebror. Jag kan inte hjälpa dig.

Flickan ligger kvar på golvet, lillebror gnäller, föräldern svettas.

- Jag vet att du kan. Du klädde ju på dig alla kläderna själv igår. Sätt fart nu!



Känner du igen situationen? Frustrationen? Jag gör det definitivt. Jag vet att barnet kan. Klä på sig själv. Knyta skorna. Tvätta håret. Städa undan leksakerna. Packa gympapåsen. Jag har sett henne göra det. Och nu plötsligt påstår hon att hon inte kan! Trots att jag vet. Hon vill bara inte! Anstränger sig inte tillräckligt. Testar och trotsar.

I de här här lägena behöver jag dra ett djupt andetag. Eller tio. Påminna mig om det där andra, som jag också vet. Det om barnets batteri. Så här:

Föreställ dig att barnet varje morgon vaknar med ett fulladdat batteri. (Förhoppningsvis är det fulladdat.) Igår var det en bra dag för flickan, hon som ligger mitt i klädhögen i kapprummet och säger att hon inte kan klä på sig själv. Igår fanns det energi kvar i batteriet när föräldern kom för att hämta. Energi som hon kunde använda för att klä på sig.


Men idag har det varit tufft. Först blev pappa arg på morgonen, för att han trampade på en legobit i badrummet. Det är läskigt när pappa blir arg. Sedan var yoghurten slut vid frukosten. De har alltid yoghurt annars! För den här flickan är rutiner viktigt. När de rubbas blir hon orolig och det kostar energi. När hon kom till förskolan hamnade hon i bråk med ett annat barn. Och sedan var det sångstund. Sångstunder är jobbiga, tycker flickan. Man måste sitta still jättelänge och det är två barn som liksom skriksjunger, så det gör ont i öronen. Efteråt skulle hon helst vilja vara ensam i ett tyst rum, men det går inte för då skall de äta lunch. På torsdagar, som det är idag, går de till skolan och äter i stora matsalen där. De övar inför nästa år när det skall börja i skolan och äta där varje dag. Nu, när föräldern står i kapprummet och säger åt flickan att klä på sig själv, då är energin i batteriet slut. Det finns inte en enda procents laddning kvar att använda för påklädning. Det hon kunde igår, det kan hon helt enkelt inte idag.


Så batteriet och dess laddning, detta försöker jag påminna mig om, när jag hamnar i lägen där frustrationen kokar och tankarna drar i riktning mot att barnet avsiktligt ”sätter sig på tvären”. Påminnelsen hjälper mig att slappna av och tänkta att hon kanske faktiskt inte kan, just idag. Och att det är en ny dag imorgon.

//Petra Krantz Lindgren

Petra är beteendevetare och författare till boken Med känsla för barns självkänsla (Bonnier Fakta 2014). Du kan läsa mer om henne på www.petrakrantzlindgren.se

0 visningar
 

Herrljungagatan 1 
506 30 Borås
0708 60 74 75

Vardagar: 8.30 – 17.00

Nordlinds väg 95

217 73 Malmö

0733 42 72 38

Vardagar: 8.30 – 17.00

Stockholm (huvudkontor) 
info.stockholm@smartpsykiatri.se

Svärdvägen 25 B
182 33 Danderyd
0700 98 27 09

Vardagar: 8.30 – 17.00
Telefontid: 13.30 – 15.30

Dag Hammarskjölds väg 13
752 37 Uppsala 
0700 98 23 58

Vardagar: 8.30-17.00

Vardagar: 8.30 – 17.00

Kungsgatan 22
352 33 Växjö
0708 69 65 58

 

SMARTP_T.png