BG1.jpg

Blogg

  • Martina Nelson

Tre punkter om adhd

Detta blogginlägg består av tre punkter kring adhd, och skall läsas som tre separata punkter oberoende av varandra. (Som person med adhd, tenderar jag, Peter, att skriva och prata om flera ämnen samtidigt och då kan det vara svårt att få ett sammanhang som läsare och lyssnare. Därav detta förtydligande).

När det gäller att ta till sig information, så är vi många som tar in information lättare via andra format än långa texter. Därför har jag gjort en video om mina erfarenheter. Den kan du se här.


1. Min historia - “22 år och 300 läkarbesök”


Året är 2014 och jag står lutad mot väggen i det trånga väntrummet som är intryckt mellan två kala korridorer. I hörnet står en termos, en burk snabbkaffe, svarta engångsmuggar och vita plastskedar. Av alla de väntrum jag besökt under de senaste 20 åren, är nog detta ett av de absolut tråkigaste och mest deprimerande.


På grund av den omfattande och konstanta tröttheten somnar jag nästan, stående. Med hopp om att två deciliter Nescafé skall öka min mentala närvaro, går jag till termosen. Den är helt tom på

vatten, och jag får känslan av att den varit tom i flera månader. Det blir skrämmande tydligt att hela ME/ CFS-mottagningen på Danderyds sjukhus är provisorisk, då mottagningen endast drivs på projektbasis. Så blir det min tur att komma in till läkaren och hoppet att äntligen få hjälp och klarhet känns som små overkliga fjärilar i min mage. Han skakar bestämt min hand och redan då känner jag det på mig. Jag får inte en diagnos denna gången heller. Inte heller klarhet i vad som pågår i min kropp och vad som gör mig så oerhört trött. Jag blir både arg och väldigt ledsen inombords och jag och läkaren blir osams.


ME/CFS står för Kroniskt trötthetssyndrom och är bara en av otroligt många diagnoser som jag utretts för under perioden 1994 till 2016. Från och med att jag är 20 år fram till jag är 42 år går jag alltså igenom över 300 läkarbesök och undersökningar. Under denna period, lider jag av en bedövande trötthet, huvudvärk, dubbelseende och mental frånvaro för att nämna några saker.



Självklart blev allt en alldeles för stor belastning för både kropp och psyke. Tvivlet på mig själv som människa växte som ett elakartat virus inom mig. Jag blev deprimerad, gick omkring utan att känna någon större lust eller glädje överhuvudtaget.



Hade jag jobbat med något fysiskt ansträngande jobb istället för säljare, hade jag aldrig klarat av att jobba överhuvudtaget.


Idag är jag givetvis otroligt tacksam över att läkaren inte gav mig diagnosen ME/CFS, och att jag därmed INTE slutade leta grundorsaken till alla mina besvär.


Under min uppväxt kommer jag ihåg en känsla av mental frånvaro och jag dagdrömde mycket, men att det var egentligen aldrig några problem. Det var i kombination av krav på koncentration för studier vid universitet, heltidsarbete och framför allt familjeliv som symtomen blev väldigt tydliga och svåra att hantera.


Några exempel på diagnoser, behandlingar och utredningar under alla dessa 22 år.

*Kronisk borrelia

*T4-behandling


Så fick jag då äntligen svar! 2016 fick jag diagnosen ADD (detta innebär adhd, men utan en fysisk hyperaktivitet). Utredningen gör jag på en klinik med väldigt professionell personal, i ett kontorshus beläget precis bakom DN-skrapan på Kungsholmen i Stockholm. När jag precis fått diagnosen kände jag inget speciellt, då jag ju fortfarande hade samma symtom och kände samma hopplöshet. Efter diagnosen, börjar jag med sex månaders behandling med en adhd-medicin som är en så kallad depå medicin med lite långsammare verkan. Jag känner en förbättring av hälsan, men inget väldigt omvälvande. Däremot, när jag sex månader senare börjar med en mer direktverkande medicin kom verkligen det livsavgörande vändningen. Wow! Helt plötsligt kände jag mig närvarande när jag satt med familjen hemma vid köksbordet. Jag känner ett lugn och en mental närvaro som jag aldrig känt tidigare. Jag är helt enkelt en ny människa. Samtidigt som det givetvis är en helt enorm glädje, så kommer faktiskt också en sorg över hur jag levt under 42 år. Inte minst all tid och engagemang som jag (och min fru givetvis) lagt på att jaga alla dessa 300 läkarbesök. Faktum är, att jag än idag känner sorg över allt detta. Som exempel, så har jag har levt med ett ständigt dömande av mig själv för att jag missar saker såsom räkningar, barnens aktiviteter och passa tider. Idag vet jag att det inte är något fel på mig, och jag jobbar dagligen på att inte döma mig själv och ge uppmärksamhet till allt som är bra med mig.

För att skapa en översikt av mina erfarenheter, gjorde jag följande illustration. Syftet är att försöka beskriva nivån på livskvalitet, energi och generell lycka i livet, före och efter att jag hittade rätt med adhd-medicinen.


2. Vikten av en balanserad syn på ADHD i vårt samhälle


Tack vare forskning och intensivt arbete ökar nu kunskapen och medvetenheten kring adhd väldigt fort. Detta är otroligt positivt för både oss som har diagnosen, våra anhöriga och samhället som helhet. En aspekt som jag vill framhäva, är vikten av att ha en balanserad syn på adhd. Med detta menar jag, att vi behöver vara tydliga med både de utmaningar och styrkor det medför för personer med adhd.


Det många av oss märker numera är att personer med adhd tycks ha tillgång till en högre grad av kreativitet än de flesta [Länk till relevant läsning] och det är givetvis positivt i många aspekter.


Vad jag vill uppmärksamma idag är att vi även behöver förtydliga den klart ökade risken till depressioner, ångest, att hamna i missbruk, kriminalitet och så vidare [Detta är en komplex fråga, men här finns exempel på forskning]. Under senare tid har jag sett för många löpsedlar och artiklar som endast skönmålar fördelar med adhd, och detta riskerar verkligen att ge en felaktig bild till övriga samhället.


Även om personer med adhd kan ha lite enklare kring nyskapande och kanske har enklare att skapa lite mer “Rock ‘n’ Roll” i deras liv, så behöver vi tillsammans inse att dessa personer har en klart större risk att hamna i beroende eller begå brott... Forskning visar att cirka 30-40 procent av personer i våra fängelser troligen uppfyller kriterierna för en adhd-diagnos. [Länk - exempel på relevant forskning].




Två frågor Nedan är två relevanta frågor som jag anser att vi tillsammans bör diskutera i större omfattning. A. Med ett balanserat synsätt, i kombination med statistik och kunskapen ovan, vilka möjligheter har vi att skapa konkreta förbättringar för både individer med NPF (NPF - neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och samhället i stort? B. Hur vore det om denna typen av frågor får större utrymme i nästa partiledardebatt?

Om vi vill uppnå konkreta förändringar, så behöver frågor kring förebyggande arbete samt ökade resurser (för att stötta personer med NPF) få klart mer utrymme. Detta skall givetvis ske parallellt med debatten om att sätta in 3,000 nya poliser. Denna debatt blir dock endast en dialog kingr hur stort plåster vi skall ha. Denna politiska fråga är självklart mycket större än bara adhd-diagnoser och andra utmaningar för individer med NPF. Jag skulle bli enormt imponerad av den TV-kanal som gör en dokumentär tillsammans med våra hårt arbetande socialarbetare, poliser, lärare och personal på ungdomsmottagningar runt om i Sverige. Jag är helt säker på att vi skulle öka kunskapen kring vad som orsakar många utav det stora utmaningarna vi har i samhället.

Möjligheter med en balanserad syn

Samtidigt som ovanstående punkter är väldigt allvarliga och tunga, så ska vi komma ihåg alla de positiva aspekter våra ökade insikter kring adhd och NPF ger. Dels utifrån ökad kunskap om individer som hamnar fel i samhället, men också de enorma möjligheter och förmågor individer med NPF besitter.


Så frågan blir då, utifrån de ökade insikterna kring NPF i samhället - vad kan vi göra för att tillsammans skapa bästa möjliga förutsättningar för personer med NPF, anhöriga och samhället i stort?


3. Bättre livskvalitet, 25 minuter i taget



Om jag skall välja ut ett enda konkret tips för hantera vardagen och utmaningarna med adhd, så är det knepet att göra saker koncentrerat under 25 minuter, och däremellan ta fem eller tio minuter paus. (Metoden kallas även Pomodoro metoden). Detta innebär att du koncentrerar dig fullt ut på en enda sak under 25 minuter. Även om metoden utformades för att skapa största möjliga effektivitet i arbete och studier, så kan jag rekommendera att använda den i rollen som förälder. Genom att vara fullt närvarande under 25 minuter, kan man skapa en mental närvaro och glädje. Under dessa 25 minuter stänger du av mobiltelefonen och är helt koncentrerad på att hjälpa till med läxor, spela pingis, bara hänga, göra slime etcetera. Du läser alltså inte mailen, viker tvätt, diskuterar privatekonomin eller kollar NHL-resultat och aktiekurser* på din mobiltelefon. Ska du pyssla eller till exempel göra slime handlar dessa 25 minuter endast om linsvätska, raklödder, hudlotion, lim och framför allt att ha kul tillsammans, inget annat.


Okej, du hinner inte vika all tvätt, betala alla räkningar eller göra alla läxor under dessa 25 minuter, men du skapar förutsättningar för att inte skjuta upp allt till imorgon.


Tacksamhet till familj och vänner

Som alla förstår, så fungerar livet ofta dåligt för en person med adhd, om det inte vore för enormt stöd och hjälp från anhöriga. Detta är givetvis fallet för mig också. Den tacksamhet är dock så stor och omfattande, att jag skulle behöva en bok för att beskriva detta. Så i detta blogginlägg vill jag bara generellt påminna om att det är en stöttande och förstående omgivning som får livet att fungera för mig med adhd. Jag är så innerligt tacksam!



//Peter Molander Instagram: @peter.molander

Twitter: @petermolander

Facebook: peter.molander.56

LinkedIn: http://se.linkedin.com/pub/dir/Peter/Molander



---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

* Angående detta ämne, så rekommenderar jag starkt att avinstallera appar mobilappar investeringar såsom aktiekurser, Avanza, Nordnet och framförallt marknader som är öppna på dygnet runt och på helger såsom handel för kryptovalutor på plattformar som Binance och Coinbase. Dessa mobilappar tenderar att ta bort mental närvaro enligt min erfarenhet.


Senaste inlägg

Visa alla