BG1.jpg

Blogg

  • Martina Nelson

Varför pratar vi inte mer om adhd och autism under coronapandemin?

Borde vi inte tala mer om hur det blir för vuxna med adhd och autism under krisen? När rutiner bryts och arbetet blir alltmer beroende av personens egen förmåga att vara disciplinerad och strukturerad? Vi anser att vi pratar alldeles för lite om hur kan vi bäst hjälpa och stötta personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) under Covid-19.


Ett blogginlägg av Lotta Borg Skoglund och Martina Nelson

Många med adhd och autism beskriver att det tar enormt mycket energi och kraft att komma igång med saker som inte är intressanta, att skapa och hålla kvar vid rutiner, planera och strukturera arbetsuppgifter eller andra aktiviteter. En del störs hela tiden av saker som händer runtomkring och berättar att tankarna far iväg eller att man snabbt blir rastlös och uttråkad. Att komma till en fysisk arbetsplats skapar ofta automatiskt en yttre struktur, daglig rutin och ett socialt sammanhang. För en del personer ger en fysisk arbetsplats en viss arbetsro, paus från familj, barn och andra störningsmoment. Så är det förstås inte för alla, men för många. På en fysisk arbetsplats har man ofta sin chef tillgänglig i närheten och man hänger med kollegorna på lunch- och fikapauser – nödvändiga pauser som annars lätt glöms bort.


Många med autism, men även en del personer med adhd, har stort behov av förutsägbarhet och behöver veta vad som ska hända och gärna i god tid. Även små förändringar som att en buss ändrar avgångstid eller en morgonrutin som plötsligt inte längre ser ut som den brukar kan skapa oro och stress. Större förändringar kan utlösa en kris eller skapa outhärdlig ångest. Som alla vet har coronapandemin inneburit allt annat än stabilitet, tydlighet och förutsägbarhet. Planer ändras snabbt och stora förändringar har gjorts på kort tid på många (nästan alla) arbetsplatser, vilket har varit nödvändigt för att vissa företag ska kunna överleva och fungera. De senaste månaderna har varit svåra för många av oss, det är inte lätt att behöva ställa om till en ny sorts verklighet. Det har gått snabbt, och på kort tid har vi behövt förhålla oss till nya situationer, dag för dag. Man har tvingats ta saker ”lite som de kommer”. Men har man autism är det här inte bara svårt, det kan vara fullkomligt outhärdligt.


Så vad händer när hela sammanhanget plötsligt rycks undan? Att jobba hemma, som har blivit aktuellt för många under krisen, ställer ju stora krav på personen själv att kunna påbörja, genomföra, färdigställa och avsluta – som många med adhd och autism brukar ha problem med. En del får ingenting gjort, vänder på dygnet, glömmer att ta pauser och återhämtning uteblir och känner sedan en enorm stress över att inte hinna med det man ska. Konsekvenserna, framförallt för många med NPF, blir stora under coronapandemin som till exempel ensamhet och isolering, varsel, oro för framtiden eller nära och kära. Vi vet idag att de flesta med adhd och autism dagligen kämpar med ångest och nedstämdhet. Så, det är lätt att förstå att om man redan bär på en sårbarhet riskerar man att bli ännu mer sårbar i tider som dessa.


Många arbetsgivare berättar att de känner sig osäkra på hur de på bästa sätt ska stötta medarbetare och skapa en god arbetsmiljö i dessa tider - på distans. Vi får inte glömma att arbetsmiljön och de sammanhang man befinner sig i kan vara HELT avgörande för en person med adhd eller autism. Kanske är det just hur arbetsmiljön är utformad som gör att en del lyckas hålla sig precis ovanför vattenytan i normala fall. Vi ser redan nu en ökad psykisk ohälsa, fler sjukskrivningar och andra negativa konsekvenser till följd av krisen. Och vi är rädda att det här bara är toppen av ett isberg. Så, vad behöver vi göra? Nu, mer än någonsin tidigare, behöver personer med adhd och autism stöd, vägledning och anpassning. Arbetsgivare, chefer och ledare behöver kunskap och redskap för att skapa en god arbetsmiljö för varje unik medarbetare. Vad som är en fungerande arbetsmiljö varierar från person till person och därför behövs en individuell kartläggning av behov, styrkor och sårbara sidor. Frågan är bara om resurserna räcker till? Får till exempel arbetsgivare den handledning och vägledning de behöver? Kanske blir det extra viktigt med fler och tätare uppföljningar och avstämningar med sin chef eller team? Eller tydligare och mer uttalade deadlines eller stöd i att strukturera och bryta ner arbetsuppgifter i mindre delar? Kan man som arbetsgivare planera in obligatoriska digitala möten för att hjälpa personer att komma igång på morgonen eller regelbundna team-möten där alla får träffas digitalt. Kanske kan medarbetare erbjudas samtalsstöd i högre utsträckning vid behov?

Men, för en del med NPF verkar mycket fungera bättre vid hem-arbete, förstås. En del upplever att flexibiliteten är hjälpsam och att det är sparar energi att slippa alla intryck och sociala möten som en fysisk arbetsplats ofta innebär. Platser med mycket intryck (ljud, ljus, rörelser och människor) och sociala kontakter tar enormt mycket energi för vissa. En del upplever att de får mer gjort hemma eftersom de inte fastnar i långa samtal med kollegor eller blir avbrutna av olika störningsmoment. Ofta är det möjligt att kombinera flexibilitet med tydliga ramar och struktur. Många berättar att de behöver en tydlighet över vad de förväntas göra, när något ska lämnas in eller hur mycket man ska göra – men att de fungerar bättre när de själva får bestämma hur de ska lägga upp arbetet eller när på dygnet de väljer att göra uppgifterna. Vi tror att ramar, struktur och olika former av digitala sociala sammanhang blir extra viktiga under coronapandemin, vare sig man har diagnos eller inte. Det som gäller för en, gäller inte för alla – så vad varje unik person behöver för hjälp kan se olika ut. Vi får bara inte glömma att många med adhd och autism blir extra sårbara under krisen och att de förmodligen behöver eller kommer behöva samhällets resurser och arbetsgivarnas stöd. Nu, mer än någonsin.


I detta blogginlägg har vi fokuserat på vuxna med diagnos, men det är minst lika viktigt och aktuellt när det gäller barn med NPF. Vi ser familjer, barn och vuxna som redan innan krisen kämpat hårt och som närmar sig bristningsgränsen för vad man mäktar med och klarar av på egen hand. De behöver rätt hjälp och stöd av samhället och av personal inom vård- och omsorg. Läs mer om detta i vårt blogginlägg om hur NPF-familjerna under coronapandemin här.


Ni har väl inte missat Lottas och Lisa Thorells studie från Karolinska Institutet om hur hemundervisningen under Corona påverkar ungdomar och familjer? Du kan läsa mer om studien här. Att det bedrivs forskning på detta är otroligt viktigt för att vi ska få ökad kunskap och på så sätt bättre förstå och kunna hjälpa barn och vuxna med NPF. Vilket blir extra viktigt nu, i skolan och i arbetslivet. Du kan se klipp om detta viktiga ämne med Lotta i TV4 Nyheterna här och i Nyhetsmorgon här.

//Lotta och Martina

 

Herrljungagatan 1 
506 30 Borås
0708 60 74 75

Vardagar: 8.30 – 17.00

Nordlinds väg 95

217 73 Malmö

0733 42 72 38

Vardagar: 8.30 – 17.00

Stockholm (huvudkontor) 
info.stockholm@smartpsykiatri.se

Svärdvägen 25 B
182 33 Danderyd
0700 98 27 09

Vardagar: 8.30 – 17.00
Telefontid: 13.30 – 15.30

Dag Hammarskjölds väg 13
752 37 Uppsala 
0700 98 23 58

Vardagar: 8.30-17.00

Vardagar: 8.30 – 17.00

Kungsgatan 22
352 33 Växjö
0708 69 65 58

 

SMARTP_T.png