page css
Blogg
 — 
2024-06-30

Good enough!

Jag tror inte att jag är ensam om att, innan jag blev förälder själv, ha tänkt mycket på hur jag skulle bli som förälder. Jag skulle laga all mat från grunden, undvika plast, aldrig titta i telefonen när barnen var med, de skulle inte äta godis förrän åtminstone fyra-femårsåldern. Och så skulle jag såklart vara den där lyhörda, harmoniska föräldern som tillgodosåg barnens alla behov. Mina barn äter regelbundet färdigköpta köttbullar, falukorv och (ve och fasa) på Mc Donalds. Favoritleksakerna under bebistiden innehöll definitivt diverse ftalater och annat otäckt. Jag fastnar regelbundet i något – viktigt eller oviktigt – i telefonen eller datorn och svarar ett halvhjärtat ”mm, jaa” när barnen berättar om något spännande de gjort på förskolan. Godis introducerades tidigt av en gudförälder och nu är det bara att omfamna. Och det där lyhörda och harmoniska? Visst lyssnar jag in mina barn och tillgodoser deras behov för det allra mesta, men hur ofta står jag inte där och tänker att jag kunde gjort bättre, agerat lugnare, varit mer pedagogisk, givit mer uppmärksamhet?

Som psykolog och förälder är det lätt att tänka att man ska vara den perfekta föräldern. Jag vet ju vad barn mår bra av. Jag vet vilken föräldrastil och vilka föräldrabeteenden som leder till välanpassade och välmående barn, eller hur? Likväl står jag här ännu en måndagsmorgon och höjer rösten när barnen inte tar på ytterkläderna snabbt nog, tjatar och mutar. Och så kommer skammen, och skulden, och oron. Hur kan jag vara en så dålig förälder? Hur ska mina barn kunna växa upp med sin psykiska hälsa i behåll? Jag möter så många föräldrar, både privat och professionellt, som så ofta går runt med den här gnagande skammen och skulden kring att vara otillräcklig som förälder. Vi har varken tillräckligt med tid, ork eller tålamod för att klara av föräldraskapet så som vi önskar. Dessutom matas vi konstant med en bild av hur det perfekta föräldraskapet ska se ut genom sociala medier och tyckande krönikor, en bild som mycket få föräldrar kan leva upp till.

Det är lätt att tänka att den perfekta föräldern är vad våra barn behöver, men många som studerat barn och föräldrar genom åren hävdar motsatsen – inte bara är det så att konceptet "den perfekta föräldern" inte existerar -det är inte vad våra barn mår bra av. Begreppet good enough parent myntades från början av den brittiska barnläkaren och psykoanalytikern Donald Winnicott, och har sedan utvecklats vidare av många andra. Good enough parenting handlar om att barn behöver varsamma, varma och empatiska föräldrar, som ser och svarar på deras behov, samtidigt som ingen förälder klarar av att göra detta hela tiden. Med den lilla, lilla bebisen är vi hyperalerta på varje litet behov som kommuniceras. Spädbarnet saknar tolerans för frustration och vi behöver vara snabba med att tolka och möta barnet. Men i takt med att barnet blir större och toleransen för frustration ökar finns också ett större utrymme att missa signaler, tolka fel eller agera fel. Att på det här sättet vara en operfekt förälder hjälper våra barn att utvecklas, bli mer självständiga och motståndskraftiga. Vi kan tänka att vi ger dem förutsättningar att möta en värld som ju dessvärre är full av besvikelse och motgångar.

Frågan uppstår då: hur ofta behöver vi vara lyhörda, uppmärksamma och engagerade i relation till våra barn? Hur ofta behöver vi se, validera och agera på deras signaler för att vara good enough? Många föräldrar kanske känner att de misslyckas om de inte når upp till nära 100% av tiden, men när vi utgår från anknytningsteori brukar vi tänka att en helt vanlig och tillräcklig förälder svarar korrekt på barnets signaler ungefär en tredjedel av tiden, medan vi den övriga tiden antingen helt missar det som kommuniceras eller tolkar fel och inte möter barnets behov på ett optimalt sätt - och att det här kan räcka. Den tillräckligt goda föräldern reparerar när den gjort fel och tar ansvar för det som gått snett.

Åter till den här högst operfekta psykologmamman. Vad händer de dagar då jag gjort missar i mitt föräldraskap, tappat tålamodet och inte lyckats möta mina barns behov precis där de är, vad gör jag när jag hamnar i känslan av skuld och skam? Inte sällan tar skulden och skammen upp min tid och tankekraft och jag tenderar att få ännu mindre tålamod och sannolikheten att jag agerar i affekt blir större. När jag i stället kan vara schysst mot mig själv och visa lite självmedkänsla fastnar jag inte i jobbiga känslor och tankar. Jag kan vara mer närvarande och har lättare att både se och möta mina barns behov. Jag blir mer närvarande och rent krasst en bättre förälder. En helt tillräckligt god förälder. Att ta ansvar när man gjort fel innebär alltså inte bara att man gottgör sitt misstag i relation till barnet, utan även att man förhåller sig på ett rimligt sätt till sig själv.

Med detta sagt finns det såklart en nedre gräns för vad som kan räknas som good enough, även om det kan vara svår att definiera exakt var den gränsen går. Förutom att vi faktiskt behöver vara lyhörda och känna in våra barn regelbundet behöver barn trygga och närvarande föräldrar, som är tillräckligt förutsägbara för att barnet ska kunna testa gränser, utforska och utvecklas. De behöver få sina grundläggande behov av omvårdnad och trygghet tillgodosedda, och de behöver skyddas från kränkningar och våld. Även om förhoppningen är att många föräldrar kan vila i att de sannolikt är good enough, kommer många av oss behöva olika former av stöd i vårt föräldraskap, kontinuerligt eller under en kortare period. Det kan handla om praktiskt stöd för att orka med, att någon tar hand om barnen en stund så att vi får tid för oss själva. Det kanske handlar om att någon nära oss ger råd och stöd när det stormar. Men det kan också vara så att vi behöver professionellt stöd. Ett bra första steg är att vända sig till Familjeenheten i den kommun man bor i. Organisationen Mind har också en stödtelefon för föräldrar dit man kan ringa kostnadsfritt och anonymt för att prata om sin roll som förälder med en psykolog, socionom eller psykoterapeut. Telefonnumret är 020-85 20 00 och Föräldralinjen är i skrivande stund öppen klockan 10-15 måndag till fredag och 19-21 på torsdagar. Det finns ingen skam i att behöva stöd för att kunna vara den förälder våra barn förtjänar.

/Julia Engström, leg psykolog

Vill din verksamhet lära sig mer om föräldraskap? Kontakta academy@smartpsykiatri för information om föreläsningar och utbildning utifrån boken Svart bälte i föräldraskap, skriven av Lotta Borg Skoglund & Martina Nelson.

Senaste nytt

Podcast
1/7/2024

Hur är det att leva med NPF?

Lotta Borg Skoglund intervjuas i P4 Karlavagnens reportage om NPF.

Media
30/6/2024

Klara, färdiga, gå! Skolloppet tillsammans med Hjärnfonden.

Hjärnfonden arrangerar i maj varje år Skolloppet...