page css

Så går en utredning till

För att få en neuropsykiatrisk diagnos behöver du göra en utredning. En utredning hos oss på SMART Psykiatri är ett samarbete mellan dig och ditt utredningsteam. Teamet består av en psykolog och en psykiater (en läkare som är specialist i psykiatri). I vissa fall deltar även personer med andra yrken, som till exempel sjuksköterska eller arbetsterapeut.

Syftet med utredningen är inte att enbart ställa en viss diagnos, som adhd eller autism. Istället vill vi förstå dina styrkor och utmaningar – och hitta den förklaringsmodell som bäst beskriver just dina svårigheter. 

Har du bestämt dig för att göra en utredning? Här får du all information du behöver om vad som sker i de olika stegen.

Inför utredningen

När du har bestämt dig för att göra en utredning får du:

  • tider för alla dina möten
  • frågeformulär att fylla i
  • information om vad du själv behöver förbereda

Vi planerar utredningen tillsammans med dig. Du väljer själv om du vill sprida ut dina besök över tid eller ha dem mer samlade.

Hur går själva utredningen till?

Utredningen inleds med ett samtal med en psykolog eller en läkare. Vi pratar om olika delar av ditt liv – både det som fungerar bra och det som är svårt. Du får göra olika psykologiska tester som hjälper oss att förstå din unika profil.

Läkaren går igenom din fysiska och psykiska hälsa - nu och tidigare i livet. För att få en bred förståelse vill vi också gärna prata med någon som känner dig väl, till exempel en förälder, ett syskon, ett vuxet barn, en partner eller en nära vän. Det sker bara med ditt godkännande. Tillsammans med dig och en eller flera närstående går vi igenom hela ditt liv, för att kartlägga både din kroppsliga hälsa och ditt psykiska mående.

För att få en så tydlig bild som möjligt använder vi oss av:

  • intervjuer
  • skattningsskalor
  • läkarundersökningar
  • psykologiska tester
  • tidigare journaler
  • information från skola och/eller annan vård

Efter utredningen

Utredningen avslutas med ett återgivningssamtal där vi går igenom resultatet tillsammans. Du får också ett skriftligt utlåtande som:

  • beskriver hur vi har resonerat
  • visar dina styrkor och svårigheter
  • förklarar hur svårigheterna påverkar dig i vardagen
  • ger rekommendationer för fortsatt stöd eller behandling

Du får ett utlåtande oavsett om du får en diagnos eller inte.

Din personliga funktionskarta

Utlåtandet utgör också din funktionskarta – en översikt över hur just du fungerar. Den hjälper dig att förstå hur olika delar av livet hänger ihop, till exempel:

  • sömn
  • kost
  • motion
  • hormoner
  • impulsivitet

När du ser mönstren blir det lättare att göra val som förbättrar din hälsa och livskvalitet.

Vägen framåt

Efter utredningen gör vi tillsammans en plan för hur du kan gå vidare, utifrån vad just du behöver. Om du vill fortsätta träffa sjuksköterska, psykolog eller arbetsterapeut hos oss fyller du enkelt i en egenanmälan på vår hemsida.

Vill du hellre få stöd via en annan vårdgivare? Då hjälper vi dig vidare, ibland genom en remiss.

Kontakta oss för att få hjälp med en adhd-utredning för dig, ditt barn eller en anhörig här

När blir det en diagnos?

De allra flesta som kommer på utredning upplever svårigheter i vardagen, och målet är alltid att utredningen ska leda till en tydlig funktionskarta och en väg framåt. Men alla utredningar mynnar inte ut i att utredningsteamet ställer en diagnos. Det som avgör om det blir diagnos eller inte är om förutbestämda kriterier är uppfyllda, och om svårigheterna funnits länge och ställer till det i vardagen.

Vad krävs för en adhd-diagnos?

Adhd-diagnosens kriterier handlar om två områden:

För att kunna ställa en adhd-diagnos behöver utredningsteamet ta ställning till om dina svårigheter stämmer med de diagnoskriterier som finns. Kriterierna handlar om två områden:

  • ouppmärksamhet
  • hyperaktivitet och impulsivitet

Hur många symtom som krävs beror på ålder:

  • Barn och unga under 17 år ska ha minst 6 av 9 symtom inom ett eller båda områdena.
  • Vuxna från 17 år behöver ha minst 5 av 9 symtom inom ett eller båda områdena.

För att en diagnos ska kunna ställas behöver symtomen också:

  • ha funnits sedan innan 12 års ålder
  • orsaka tydliga svårigheter i flera delar av livet
  • inte kunna förklaras bättre av något annat, som till exempel en annan diagnos eller livssituation.

Ouppmärksamhet

Med ouppmärksamhet menas svårigheter att fokusera, hålla kvar uppmärksamheten och komma ihåg vad man håller på med – även när det gäller saker som är viktiga. Svårigheterna kan visa sig genom att du:

  • tappar bort dig i tankar
  • lätt bli distraherad av sådant som sker i omgivningen
  • ofta glömmer vad du höll på med
  • har svårt att komma igång med eller att slutföra uppgifter

Hyperaktivitet och impulsivitet

Här handlar det om svårigheter att vara stilla, att vänta på sin tur eller att tänka efter innan man agerar. Dessa svårigheter kan ta sig uttryck i att du:

  • har svårt att sitta still
  • ofta avbryter andra
  • ofta säger eller gör saker utan att hinna tänka efter
  • bär på en konstant inre rastlöshet
  • ofta hamnar i riskfyllda situationer

Det är viktigt att komma ihåg att hyperaktivitet och impulsivitet inte alltid syns utåt. Det kan också kännas som en inre stress, otålighet eller ett ständigt brus av tankar.

Målet med våra utredningar

Målet är aldrig att enbart sätta en viss diagnos, som till exempel ADHD eller autism, utan att beskriva dina styrkor och utmaningar och därigenom hitta den bästa förklaringen till dina svårigheter. Resultatet blir bättre ju mer detaljerad information vi kan samla in. 

Skillnader mellan barn- och vuxenutredning

Varje människa, barn som vuxen, är unik och alla hjärnor är olika. Därför gör vi alltid breda utredningar för att beskriva någons styrkor och utmaningar i vardagen. 

Utredning för barn

Alla utredningar av barn utgår från att barnet själv vill och orkar delta i utredningen. Barnet involveras i alla delar av utredningen utifrån den aktuella mognadsnivån. För de minsta barnen blir förstås informationen från vårdnadshavare och andra viktiga vuxna helt centrala. Äldre barn och tonåringar kan styra och samarbeta mer självständigt med sitt utredningsteam. 

Utredningen fokuserar mycket på att hitta den bästa förklaringen till barnets upplevelser och svårigheter. De diagnoser som utredningen kanske resulterar i är viktiga för att barnet ska få rätt stöd och insatser, men diagnosen i sig är aldrig utredningens mål. Istället vill vi att varje utredning ska ge barn, föräldrar och skola rätt förklaringsmodell (hur barnets svårigheter uppstår i vardagen) och funktionskarta (hur barnets unika styrkor och sårbara sidor hänger ihop). 

Vilken typ av stöd som ett barn kan få tillgång till beror på många olika faktorer inklusive barnets ålder, diagnos, funktionsnivå och eventuell samsjuklighet (andra diagnoser som barnet också kämpar med). Du kan läsa mer om det stöd som ditt barn bör få i skolan här.

Här kommer förslag på anpassningar som brukar kunna erbjudas till barn och unga med ADHD i skolan: 

Läxor och skolarbete: 

  • Skapa rutiner för hur barnet ska få med sig läxor till och från skolan 
  • Ge stöd i att prioritera och strukturera bland läxor och skoluppgifter 
  • Bryt ner uppgifter i mindre delar
  • Ibland behöver man begränsa mängden läxor 
  • Avgränsa olika uppgifter och gör det tydligt för barnet vart och hur hen ska påbörja och avsluta 
  • Ha en regelbunden uppföljning av skolarbetet 
  • Skapa tydliga delmål och slutmål för barnet 
  • Det brukar underlätta med instuderingsfrågor 
  • Ibland behöver barnet längre tid på prov 
  • Tydliga, enkla och uppdelade instruktioner 
  • Ge begränsad mängd information vid en och samma tidpunkt 
  • En del behöver visuellt stöd för olika aktiviteter och planering 
  • Många behöver kortare arbetspass och fler pauser 
  • Ge rikligt med uppmuntran och återkoppling på barnets ansträngningar 

Miljön: 

  • Tänk på barnets placering i klassrummet. Det brukar vara bra med god lärarkontakt och få distraktioner 
  • Ge barnet möjlighet att sitta i ett grupprum eller i en lugnare miljö vid behov 
  • Se över ljussättningen i klassrummet (undvik till exempel skarpa ljus) 
  • Se över ordning och begränsa intrycken i klassrummet: låt var sak ha sin plats, skapa färgkoder och lådor att lägga undan saker i 
  • Minska störande ljud i klassrummet genom att till exempel ha tassar på alla stolar 

Hjälpmedel: 

  • Hörlurar/hörselskydd 
  • Skärmar 
  • Anpassade läromedel som till exempel inläst material 
  • Tydliga visuella scheman 
  • Tidshjälpmedel 
  • Sittdyna eller något att ha i händerna på lektionerna 

Utredning för vuxen

Som vuxen är det förstås alltid ytterst du själv som avgör om du vill göra en utredning eller ej. Precis som för barn är det för de allra flesta vuxna inte diagnosen utan förklaringsmodellen som är nyckeln till ett bättre fungerande.

Du kan läsa mer om att få ADHD-diagnos som vuxen här

Breda ADHD-utredningar

Diagnoskriterierna för ADHD och andra NPF-diagnoser är baserade på personlighetsdrag som alla människor har mer eller mindre av och som alla kan uppleva i perioder av kris eller utsatthet. Det är därför viktigt att alltid göra breda utredningar. Alla utredningar ska utgå från att alla hjärnor är olika. Det betyder att utredningsteamet i varje utredning behöver ta ställning till om dina symtom kan förklaras bättre av någon annan diagnos eller belastning i ditt liv. Eller om du kanske har mer än bara en diagnos, något som forskning visar är mer regel än undantag när det kommer till ADHD och autism. 

Differentialdiagnostiska bedömningar i en ADHD-utredning

En bred utredning utgår inte från någon speciell diagnos utan från den problembeskrivning den vuxna eller barnet kommer med. Läkaren i din utredning kommer göra en differentialdiagnostisk bedömning för att vara säker på vilken eller vilka diagnoser eller livsomständigheter som bäst förklarar dina svårigheter. 

Forskning visar att 80 procent av alla vuxna med ADHD också har andra psykiska diagnoser, de vanligaste är ångest och depression. Även andra NPF-diagnoser som till exempel autism, tics och Tourettes är vanliga vid ADHD. Vissa av dessa diagnoser kan till exempel göra att ADHD-medicin är olämplig, andra att det kan behövas stöd för samsjuklighet (det vill säga behandling för olika tillstånd parallellt). 

Symtomen vid ADHD, autism och andra NPF diagnoser kan bero på många olika saker som till exempel trauma, en ohållbar livssituation eller orimliga krav i skolan eller på jobbet. Utan en ordentlig differentialdiagnostisk bedömning är risken att vi överdiagnostiserar ADHD. Det riskerar i sin tur att urvattna diagnosens innebörd och tyngd och drabbar alla med ADHD och andra NPF-diagnoser. 

ADHD-symtom som är vanliga när man har problem med uppmärksamhet och koncentration:

  • Att göra slarvfel
  • Missa information
  • Svårt att hålla fokus 
  • Svårt att komma ihåg viktiga saker
  • Svårt att följa instruktioner 
  • Svårt att göra saker som består av flera led
  • Du har svårt att organisera, planera och strukturera
  • Tröttnar när saker blir jobbiga eller tråkiga
  • Svårt att koncentrera sig, är lättstörd
  • Svårt med tidsuppfattningen

ADHD-symtom som är vanliga när man har problem med hyperaktivitet och impulsivitet:

  • Många tankar och idéer på samma gång
  • Överaktiv
  • Svårt att sitta stilla
  • Konstant stresskänsla
  • Rastlös och otålig
  • Svårt att göra saker lagom
  • Pratar mycket och snabbt
  • Avbryter andra
  • Svårt att vänta på sin tur
  • Svårt att kontrollera humör och känslor

Olika nivåer av ADHD-diagnos

ADHD kan ta sig olika uttryck hos olika människor och beroende på det stöd och anpassningar som finns i ens omgivning. Därför kan ADHD-diagnosen innebära olika grad av funktionsnedsättning i livet. Exempel på stöd och anpassningar vid ADHD kan vara allt från att få längre tid på prov i skolan, anpassning av arbetsplatsen, tyngdtäcke för bättre sömn eller god man på grund av svårigheter att klara av den egna ekonomin. ADHD delas in i:

Lindrig nivå: Du har få, om ens några, symtom utöver de som krävs för ADHD-diagnosen. Dina ADHD-symtom orsakar en lättare nedsättning av din förmåga att fungera socialt, i skolan eller på jobbet. Du har begränsat behov av insatser och klarar dig ofta ganska bra utan stöd från andra.

Medelsvår nivå: Dina symtom och din funktionsnedsättning ligger mellan nivåerna ”lindrig” och ”svår” och du har behov av stöd och anpassningar i många delar av ditt liv för att få din vardag att fungera.

Svår: Du har många ADHD-symtom utöver de som krävs för diagnos och du har antagligen också drabbats av någon samsjuklighet eller negativa konsekvenser av din ADHD redan. Eller så har du flera särskilt svåra symtom, vilket gör att din ADHD orsakar en tydlig nedsättning av din förmåga att fungera socialt eller i arbetslivet om du inte får anpassade insatser och behandling.

Diagnoskriterier för autism

Vid autism har man svårt med det sociala samspelet vilket gör det svårt att få till ömsesidiga relationer. Beteenden och intressen är ofta ensidiga och kan uppfattas som annorlunda. Det finns inga läkemedel mot autism, därför är förståelse, stöd och anpassningar som stärker förmågor och livskvalitet helt avgörande. Diagnoskriterierna för autism delas upp i A- och B-kriterier. 

A-kriterier för autism

Med A-kriterierna menas de svårigheter någon har i social kommunikation och social interaktion med andra. Det kan till exempel ta sig uttryck genom att man har svårt att få till ömsesidiga relationer eftersom det är svårt att sätta sig in i andras känslor och intressen eller att förstå sociala koder och signaler Det handlar om svårigheter att förstå och få till både samtal och kroppsspråk på rätt sätt vilket gör det svårt att utveckla, bevara och förstå sina relationer, även om man hemskt gärna vill få till detta.

B-kriterier för autism

Med B-kriterierna menas svårigheter som uppstår på grund av att man har begränsade och repetitiva beteenden, intressen eller aktiviteter. Det kan till exempel ta sig uttryck genom repetitiva mönster som att man gungar, upprepar ord, vrider eller viftar på händerna när man blir upprörd, stressad eller uppspelt. Många med autism uppskattar ritualer och kan känna en extrem stress redan vid små förändringar i rutiner. Ofta blir man extremt intresserad eller fixerad vid vissa saker eller ämnen och kan reagera både starkare och mindre på sensoriska intryck som beröring, värme/kyla, ljud, material eller smärta. 

Att bli av med sin diagnos

Forskning visar att mellan 25-50 procent av de barn som får ADHD-diagnos inte uppfyller diagnoskriterierna för ADHD som vuxna. Omvänt betyder det att även om majoriteten av barnen som får en ADHD-diagnos kommer ha kvar sina funktionsnedsättande symtom i vuxen ålder men också att ADHD kan växa bort.

Kan man växa ur sin ADHD-diagnos?

Det finns idag väldigt bra forskning som visar att en ADHD-diagnos kan ta sig ganska olika uttryck hos en och samma person genom livet. Att symtom på hyperaktivitet och impulsivitet klingar av under tonåren är inte ovanligt, men betyder oftast att ADHD-diagnosen inte växt bort utan att man har gått från att ha ADHD i kombinerad form till ADHD huvudsakligen ouppmärksam form (det som också kallas ADD). Men det finns även studier som visar att framför allt barn med lindrig form av ADHD och barn som tidigt fått rätt stöd och behandling, faktiskt kan mogna ur sin ADHD och inte längre uppfyller kriterierna som vuxna.  

Hur blir jag av med min diagnos?

Om du fått en ADHD-diagnos i barndomen och inte längre upplever att den stämmer in på dig och att du inte är i behov av något stöd eller behandling för att klara dig i vardagen kan du be om att få din ADHD-diagnos borttagen. 

Rutinen för att göra detta kan variera. Om du har en vårdgivare som känt dig länge behövs det oftast inte mer än ett samtal där ni går igenom kriterierna för ADHD-diagnosen och sedan beslutar er för om du uppfyller kriterierna eller ej.

Om du träffar någon för första gången och om du behöver bevisa att du inte längre uppfyller ADHD-diagnos i relation till någon tredje part behövs oftast en lite mer omfattande utredning där du och ditt utredningsteam samlar in information som styrker att du inte längre har funktionsnedsättande svårigheter med ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. 

Du kan läsa mer om att bli av med sin ADHD-diagnos här

Att bli polis och militär med ADHD-diagnos

Idag är det reglerat i lag att personer med ADHD inte får diskrimineras och därför ska kunna bli både poliser och militärer. Men det finns fortfarande särskilda regler som behöver följas.

Kan jag bli polis eller militär? 

Idag har du med ADHD rätt att söka till både Polishögskolan och Plikt- och prövningsverket. Myndigheterna gör en så kallad individuell prövning och du behöver ett läkarintyg som är utfärdat av en specialistläkare i psykiatri. Dessa intyg utfärdas efter en särskild utredning hos oss på SMART Psykiatri.

Texten är skriven av Lotta Borg Skoglund MD PhD
Medicinskt Ledningsansvarig SMART Psykiatri
Specialist i Psykiatri och Allmänmedicin
Docent i Psykiatri

Texten är granskad av Martin Hammarström
VD SMART Psykiatri

Texten är faktagranskad av Martina Nelson
Verksamhetschef och Vice VD SMART Psykiatri
Legitimerad psykolog och specialist i neuropsykologi

Kontakta oss

Vill du veta mer eller önskar du individuell rådgivning? Boka en konsultation eller någon av våra andra tjänster.
Våra psykologer, läkare och sjuksköterskor hjälper dig att hitta rätt väg framåt!

BOKA KONSULTATION, UTREDNING ELLER BEHANDLING
KURSER OCH UTBILDNINGAR